Hej vänner!
Idag släpps Santa Monica, första låten från skivan Mörkrets hastighet. Andreas Mattsson och jag skrev melodin i hans studio på Hornsgatan en glåmig vinterdag. Det var något med ackorden och svänget som fick mig att tänka på Kalifornien, på ljuset och havet där och på mjuk, bilburen västkustrock. Jag var i Kalifornien sommaren -94. Drev runt i San Fransisco med American Music Clubs “Mercury” i lurarna och letade efter bandets sångare. Hittade honom till slut, i baren The Thirsty Swede på Haight Street och fick en kort intervju. Jag bilade nerför Highway 1 i sällskap med två andra svenska killar, vi hamnade mitt i polisjakten på O.J. Simpson och vi såg Sverige-Kamerun på Rose Bowl Stadium. På den tiden var jag en ganska etablerad musikjournalist. I hemlighet skrev jag egna sånger. Spelade in små kassetter. Det är nog de ensammaste låtar jag har skrivit. De handlar så mycket om längtan efter sammanhang. En kärlek, en familj, ett gäng musiker, ett skivkontrakt. Jag väntade på att livet skulle börja. Jag stod där och tittade ut över Stilla havet, med hela Los Angeles bakom mig, men kunde inte vara glad. Nu har det gått 20 år. Jag hittade mitt sammanhang tillslut, även om allt inte blev som jag hade tänkt mig. Om det handlar den här låten.
Love, Tomas
Stockholm, Rival – 21/11 (Biljetter)
Göteborg, Storan – 27/11 (Biljetter)
Malmö, Palladium – 28/11 (Biljetter)
Jönköping, Spira – 29/11 (Biljetter)